I alla fall visar det sig att det finns fler aspekter än enbart mönstrets passform att ta hänsyn till när man syr. Förutom att veta hur en viss modell kommer att se ut på mig i färdigt skick, tycker jag att det är minst lika svårt att veta hur just det och det tyget kommer att passa till en viss modell. De två trikåtopparna i det här inlägget är exempel på det.

Den första är sydd i enfärgad mörkt brun viscosejersey i tunikamodell (Ottobre 5 2007). Modellen har lätt utsvängda ärmar som jag rynkat samman med genomskinlig resår (framilon/lastin) innan muddrullån syddes på. Nedre delen av tröjans sidor är rynkade på samma sätt. Tanken var att det enfärgade tyget skulle ge en lättanvänd och lättmatchad överdel och ja, det har det också blivit. Det här är en topp som jag garanterat kommer att använda en hel del av, och ett mönster som jag gärna använder igen.

Den andra toppen är ett experiment. Den paisleymönstrade viscosetrikån har allt som jag gillar - själva mönstret, som onekligen för tankarna till 70-talet, färgerna orange, brunt och vitt på svart botten och så viscosens tyngd. Men mönstret är alldeles, alldeles för stort! Att jag inte tänkte på det innan jag köpte hem en och en halv meter av det - men jag tänkte faktiskt inte att det var SÅ STORT förrän jag kom hem med det, och då är det ju så dags. För att ändå låta tyget komma till användning tänkte jag blanda det lite med resterna som blev kvar från den enfärgade bruna toppen. Enfärgade ärmar och rysch i urringningen framtill och så det mönstrade tyget på livet, så att det kunde se ut som en liten väst med enfärgad blus under - det var i alla fall tanken … Modellen kommer såklart från Ottobre (nr 5 2009, Drapes and flounces fast med ärmar från tunikan i nr 5 2007). Själva modellen är ok, och sitter bra på om än med en något djup ringning, och jag var tvungen att srprätta upp och strama till draperingen för att få den att se snygg ut, men efter dethär misslyckade försöket är det tveksamt om jag syr modellen någonsin igen.

Lärdom: är man redan liten upptill (och här pratar jag i relation till övriga kroppsdelar) så ska man inte välja jättemönster på sina trikåtröjor eftersom det kommer att se helknasigt ut och dessutom verka förminskande där man inte önskar förminskande! Så den här toppen är ett definitivt njäe, men vad ska jag göra med resten av tyget, störrre delen återstår ju?!

Andra anledningar är att jag vill sy efter färdiga mönster. Det finns massor av sybloggare som har både kunskapen, viljan och intresset att göra egna mönster och sy efter dem, men inte jag alltså. Jag vill sy - det skulle ta alldeles för lång tid om jag dessutom skulle ta fram mönster själv, dessutom saknar jag ens de allra mest grundläggande kunskaper i mönsterkonstruktion. Nä, det känns bra att någon annan har gjort grovjobbet åt mig när jag ritar av det färdiga mönstret - däremot skulle jag vilja bli bättre på att anpassa ett redan färdigt mönster efter mina mått.

Dessutom är det ju så att ju mer man syr efter en viss mönsterkonstruktör (heter det så?) desto mer lär man sig om hur just deras mönster är konstruerade. Är de breda/korta/lite rörelsevidd/mycket rörelsevidd/hur passar formen mig/mina barn/hur mycket sömsmån ska jag lägga till etc., etc. …. Så av ren lathet fortsätter jag med Ottobre, dem är jag redan inarbetad på så att säga.

Eftersom jag har så många Ottobre hemma, jag har prenumererat sedan hösten 2007 och dessutom köpt några gamla nummer separat i efterhand, så letar jag bland dem när jag vill sy något. Att köpa enstaka mönster är inte heller billigt, runt 100 kronor och uppåt får man ge för det mesta, och inte heller finns det någon bra svensk nätbutik som säljer mönster från flera olika märken i någon större utsträckning, antingen måste jag ta mig till en sybehörsafffär, som gärna tar hem mönster som man vill ha, eller beställa från utländska nätsidor, något som oftast fungerar bra. Men sex tidningar om året med hyfsat bra och roliga mönster för 45 euro (och jag tror nog faktiskt att jag har sytt från alla numren som finns hemma) känns mer än acceptabelt.

Modellerna i barntidningarna är ofta väldigt flickiga repektive pojkiga, framförallt de förra är utrustade med allehanda extra pynt, rysch och volanger, superflickiga tyger o.s.v. Men vill man ha en mer unisex stil så går det också att få, volanger kan plockas bort och tygvalet bestämmer man själv över, åtminstone tills ens barn vill ha ett ord med i laget. Modellerna i damtidningarna upplevde i alla fall jag som tantiga och tråkiga innan jag började använda dem till mina egna kläder. Visst är modet i t.ex. Burda mer dressat, mer stil och flärd (och fotomodeller på bilderna), men det är ju inte så livet ser ut nu. Byxor och trikåtoppar är min arbets- och fritidsuniform, och då funkar Ottobre.

Så därför blir det ett mönster från Ottobre också nästa gång!

Vad använder du?

Den här klänningen kommer nog att få vila i garderoben flera månader innan jag kan ta den på mig, den känns riktig vinter. En lite matt lila velour (Stoff och stil) med en aningen rött i (ungefär som en rödvinsfläck som inte försvunnit i tvätten) - varför ska bara barnen få ha sköna, mysiga velourkläder? Men jag måste erkänna att det känns lite som en mysklänning att ha hemma. Återstår att se om det går att göra den användbar på jobbet med snygga strumpbyxor, skor/stövlar och något halsband.

Modellen är Pigeon Grey klänning från Ottobre 5 2009 med livet förlängt 5 cm och ärmarna hellånga istället för trekvartslånga. Så här i efterhand inser jag att det hade blivit snyggt med trumpetformade ärmar. Kanske en annan gång …

Lite underligt är det eftersom jag egentligen inte gillar att sy byxor - jag har ju lovat mig själv att köpa till barnen - ändå fortsätter jag planera för fler egensydda byxor till mig själv. Det är pilligt. Det är superviktigt med passformen (för att man sedan överhuvudtaget ska vilja ha dem på sig). Och det är fortfarande läskigt att sy byxblixtlås (jag lovar att både hjärnan och sprätten får jobba en hel del). Varför framhärdar jag? Själv tror jag att anledningen är att det är minst lika svårt att hitta konfektionssydda byxor som passar. Med smal midja, breda höfter (tilllika ridbyxelår och bred bakdel) och kraftiga lår är det helt enkelt jättesvårt att hitta byxor som passar både över lår och stuss och i midjan - i synnerhet med det raka och smala modet som gäller på byxfronten just nu. För att få byxor som går att dra hela vägen upp måste jag gå upp i storlek och sedan snöra ihop midjan med ett skärp eller något. Så i slutändan tror jag att det blir bättre om jag kan lära mig sy byxor som sitter som jag vill att de ska sitta.

Jag har tidigare sytt cargobyxan från Ottobre 5 2008 med för mig godtagbart resultat, så jag ville testa en byxa i en annan lite snävare modell. I samma nummer finns också byxor i grundmönster (modell 15, och 16 för större storlekar) en byxa utan andra detaljer än små sidfickor framtill och en figursydd linning. Mönstret i tidningen är lite kortare än ankellångt, och jag föredrar alla mina byxor hellånga (om de inte ska fungera som sommarshorts) så jag förlängde mönstret med 15 cm, men fick senare korta dem lite vid fållningen (korta ben).

Tyget är kritstrecksrandigt koksgrått, förmodligen i polyester från Stoff och stil. Det var i alla fall billigt, vilket är bra eftersom det var första gången jag testade mönstret - ingen idé att testa ett nytt mönster i ett fin- och dyrtyg. Det som tog mest tid var at sy blixtlåset, jag följer en instruktion som finns i Wendy Mullins Sew U och vänder alla byxöppningar år höger, som på köpejeans, även om dambyxor, precis som damblusar ska öppnas åt vänster (alltså höger framstycke över vänster) . Det finns en historisk förklaring till detta - i kyrkorna förr i tiden satt männen på den högra sidan och kvinnorna och barnen på den vänstra sidan, alltså skulle kvinnornas blusar och kjortlar knäppas och knytas så att inga otillbörliga kroppdelar kunde skymta fram och distrahera männen från att lyssna på prästens budskap. Tidsödande var också att sy fast de två byxhakar som håller ihop byxlinningen, men jag gillar den rena looken som hakar skapar.

Den färdiga byxan får ett knappt godkänt. Byxbenen rynkar sig på baksidan av låren och jag misstänker att det beror på att de är i snävaste laget. Skulle det hjälpa att justera mönstret för “tjockare” lår? Lägga till extra sömsmån just där? Eller kanske välja att sy modellen i ett stretchande byxtyg istället för som här i ett fast? Som en överraskning kom också den för mig låga midjan. Visst såg jag och läste att midjan var låg, och framtill är det ingen stort problem, men baktill hade jag önskat mig ytterligare några centimeter. Jag ska använda dem med lite längre överdelar, som bara måste sys först. Och jag tror att jag ska prova att sy dem i ett denimtyg med stretch, om jag inte väljer att testa jeansmönstret i bootcutmodell i Ottobre 5 2007 istället. Jag tror att jag egentligen trivs bättre i bootcut eller vida byxben, men det är kul att testa något annorlunda nångång emellanåt.

Totalt sydde jag sexton plagg till mig själv mellan januari och hittills i juni i år, och alla utom en röd t-shirt med puffärm och lite rynk mittfram, har blivit bloggade.

Januari

En kimonoklänning i mönster från McCall´s 5973. Årets första försök att göra mig till en klänninganvändare, ett försök som inte helt har lyckats. Klänningen har använts en handfull gånger under vårvintern tillsammans med den svarta polojumpern (Ottobre woman 5 2009). Den sitter bra och bekvämt, men känns lite mer formell än kläder som jag vanligtvis har. Men jag kommer att ha den igen till hösten.

Den svarta polojumpern syddes till kimonoklänningen, men har använts flitigt hela långa kalla vårvinterhalvåret. Jag valde att sy en storlek mindre än rekommenderat eftersom jag inte vill ha särskilt mycket rörelsevidd i ett trikåplagg. När jag insåg att polojumprar var plagget för mig blev det raskt en till i ljusrosa, som har blivit lika använd som den svarta.  Till kommande höst ska jag satsa på fler fler tröjor i polomodell eftersom det är ett värmande alternativ till en frusen människa som jag.

Februari

Cargobyxorna i brun twill (Ottobre woman 5 2008) har varit en stor favorit hela våren. Jag gillar den höga midjan, som ger personer med långt liv bättre proportioner mellan över och underkropp än lågt sittande byxor, särskilt om man väljer att stoppa ner tröjor och blusar i byxorna. Jag gillar också de vida benen och de pösiga bensluten. Det kommer garanterat att bli fler byxor i den här modellen i olika tyg, med eller utan fickor o.s.v.

Mars

I mars kämpade jag med kombinationen tunika och klänning, modell Journal från Ottobre woman 2 2010. Klänningen är ännu ett försök att anävnda just mer klänning. Till slut fick jag till det någorlunda, och jag har använt den ett par gånger som en helhet och endast den bruna tunikan med en t-hirt under till byxor ytterligare någon gång. Arbetet med modellen har i alla fall lärt mig mer om vad för slags ändringar som krävs för mig med liten byst.

Dessutom sydde jag en rad enfärgade t-tröjor efter modell från Ottobre woman 2 2007. En benvit, en lila, en svart och röd som alltså inte fastnat på bild. Avsikten med de enfärgade tröjorna var att de lätt skulle matcha med några mönstrade kjolar som jag har i garderoben. Tyvärr blev inte våren tillräckligt varm för att de skulle komma till användning, men tiden ligger för dem. De blir perfekta vardagliga sommartröjor som passar till det mesta i garderoben.

April

I april gjorde jag ett andra par byxor i cargomodell. Nu med våren i sikte, så de blev i armygrönt grovt linnetyg. De har först nu i juni kommit till användning, och det beror på att jag tycker att linne är ett material för varmare dagar, och några såna har det ju inte varit tidigare. Modellen är så skön och bekväm, och ger en vardaglig och avslappnad stil.

Skjortblusen (Ottobre woman 2 2010) blev fin när jag väl avslutade den, men ack så stor, alldeles för stor, så den skänkte jag till min mor. Och jag vet ju att jag egentligen inte är någon blusmänniska, lika lite som jag är någon klänningsmänniska.

Maj

Årets tredje försök att få mig att bära mer klänning. En liten ärmlös klänning i 60-70-tals stil, mönster från Inger Bäverstens Lättsydda kläder (1971), modellen “klänning avskuren under bysten”. Använd en gång till skolavslutningen, och planen är att jag ska ha den ytterligare en gång till i sommar på 30-års fest. Men riktigt bekväm känner jag faktiskt inte.

Wind tunika (Ottobre 2 2009) är ett bra basplagg som använts till jeans en hel del under terminens sista veckor. Trekvarts lång ärm är perfekt när det inte är riktigt varmt men heller inte riktigt kallt. Modellen är väldigt enkel och det skulle nog vara roligt att se den uppsydd i ett mönstrat tyg …

Juni

I restbitar som blev över från Windtunikan syddes ett litet linne med tunna axelband (Ottobre woman 2 2009) som jag har använt solande på altanen en av de få riktigt varma dagarna hittills. Modellen sitter bra och bekvämt, men användbarheten är begränsad just för att den kräver riktig sommarvärme.

Debra linnekjol sydd i ett gammalt gardintyg, blev en favorit på en gång, som jag redan hunnit använda massor. Snygg, bekväm, lättanvänd. Med toppar i olika färger och modeller, med eller utan tajts under, lågsko eller lite klack - det är bara att välja! Fickorna ger kjolen lite sportig och vardaglig stil. 

Slutsatser

Så välkoordinerad vårswap blev det kanske inte, åtminstone inte vad som syns på bilderna här i inlägget. Men de flesta av plaggen är kompatibla med andra kläder som redan fanns i garderoben när jag började sy dem, som fallet med t-shirtarna.

Jag är en rätt så frusen människa som under större delen av året kräver värmande kläder. Långärmat, polokragar, mer ovanpåkläder, koftor och liknande är sånt som ska satsas mer på. Klänningar kräver alldeles för mycket tid vid konstruktion i förhållande till hur lite de används. En och annan klänning är väl ok, men vill jag att kläderna inte bara ska plockas fram en eller ett par gånger om året bör jag istället sy sköna byxor och kjolar (förslagsvis enfärgade eftersom nästan alla mina kjolar är blommiga just nu) som kan kombineras med polojumprar och andra överdelar.

Om jag börjat fundera på hösten SWAP (Sewing With A Plan)? Självklart!!! Jag har till och med köpt en del tyg redan, som syns här ovan!

Nej, det är ju inte äldsta dottern som har fått hemsydda avslutningskläder, utan yngsta dottern som ska följa med mig på mitt jobb och avslutningen där imorgon, torsdag. Dagen till ära i den nya sommarstassen - tror ni att den håller sig i skick för att återbrukas på fredagförmiddag då det är dags att följa storasyskonen på deras skolavslutningar? Tveksamt …

Klänningen i modell Plumtree dress var det enda mönstret som överhuvudtaget intresserade mig i Ottobres sommarnummer i år (nr 3 2010) i övrigt tyckte jag det kändes som väldigt mycket repetition av tidigare års modeller med små, små variationer. Inte för att den här klänningsmodellen var så särskilt originell, men jag gillade den enkla stilen och de små dekorationerna på oket fram och på fickorna. På min variant har jag använt cerise ripsband, spets och lite skimrande plastknappar - och allt fanns hemma. I ryggen sitter ett 20 cm långt osynligt blixtlås. Det orientinspirerade blommiga tyget (Stoff och stil) fanns hemma, och var från början tänkt att bli en byxdress med smockliv, också det till yngsta dottern. Efter hand insåg jag att någon byxdress skulle det inte bli den här sommaren, och så blev det den här istället.

Av en liten restbit blev det en sjalett med knytband i orange snedslå (eftersom det fanns hemma) efter modellen Sunny solduk med skärm (Ottobre 3/2008), fast här utan skärm som synes! Just sjalettmodellen känns praktisk till dottern som just nu är inne i en tofsperiod, och det är inte skönt med tofsar under en hatt. Och med sitt tunna och ljusa hår innebär all sorts håruppsättning att delar av skalpen blottas för solen och blir bränd efter tillräckligt lång/kort stund utomhus. Hittills har hon fått solskyddskräm faktor 30 insmord i alla benor, men fler såna här sjaletter kan kanske vara lösningen på vårt problem?!

De gröna tajtsen i piratlängd är sydda efter Meedoms och Meedoms mönster till gamacher form 0 i storlek 4 år i boken Børnetøj 4-7 år. Bomullstrikån fanns hemma.

… och idag avslutade jag en kjol, som jag sytt i tyg från en gammal gardin från nån loppis. Modellen är från Ottobre 2 2010 och heter Debra linnekjol. Jag sänkte sidfickorna fyra centimeter, eftersom de annars skulle sitta på höften på mig, och göra breda höfter ännu bredare än de redan är, men annars är det rakt av från mönsterbeskrivningen.

Tyget, som ursprungligen är en gammal gardin från loppis, är ganska grovvävt med lite linnekänsla över sig. Mönstret är storblommigt och svårigheten var att placera blommorna så de sitter snyggt på det färdiga plagget. Helst inga jätteblommor mitt fram eller mittbak, alltså.  Här har de största blommorna hamnat lite mot sidan istället.

Provdockan fick låna en köpesingoalla från förra sommaren att ha till.  Men tidigare under vårutmaningen sydde jag en lila trikåtopp, som nog också kan bli snygg till. Och om det blir några riktigt varma sommardagar kanske det här spaghettibandslinnet i restbitar (från Wind tunikan) i lila viscose kan fungera att ha till. Modellen heter Rose linne från Ottobre 2 2009. Inga ändringar i mönstret här heller.

För övrigt planerar jag en sammanställning och utvärdering av vårens vuxensömnad. Vad blev sytt? Har det kommit till användning? Hur funkar det ihop med annat sytt/köpt/som finns hemma? Men ett sånt inlägg dröjer nog ett par veckor till.

Axlarna, som förra gången blev för smala, eller snarare avståndet mellan axlarna på plagget blev för brett för mina axlar, breddades två centimeter i det här nya försöket. Till skillnad från förra gången läste jag noga igenom den superkorta sömnadsbeskrivningen innan jag ens satte saxen i tyget. Halsringningen ska fållas genom invik (kan man säga så?) och hållas i form genom påsytt framilon/lastin-band - alltså lade jag till ordentligt med sömsmån för detta (något jag inte gjorde förra gången).

Jag tycker det är svårt att få halsringningar riktigt snygga med framilon/lastin och här har jag lyckats sådär. Som tur är blev det snyggare framtill än baktill. SJälva tunikan är förlängd med fem centimeter och ärmen, som är trekvartslång, med två och en halv, något som visade sig vara onödigt.

Den enfärgade viscosejerseyn i mörklila kräver något litet som lyser upp den, så därför har provdockan fått låna ett av mina favorithalsband.

Mönster kommer från Inger Bäverstens Lättsydda kläder (1971) och modellen heter Klänning avskuren under bysten. Min klänning har dock blivit betydligt mer slimmad än den variant som visas upp på bild inne i mönsterboken. Såhär i efterhand inser jag att jag borde ha lagt till lite extra sömsmån på den bakre kjolvådens sidosömmar för att kompensera de förändringar som jag gjorde; skalade av en centimeter i höjd med midjan på mittbaksömmen och lade till smala insnitt på vardera bakre kjolvåd. Nu rynkar den sig och det beror förmodligen på att den blivit lite trång. Men, men i det stora hela är jag nöjd … och rynkorna kommer inte att synas när jag har en värmande kofta på mig, och med tanke på hur kall våren har varit hittills så blir det kanske kofta hela sommaren lång.

Blommigt tyg och stretchdenim (7 oz) kommer från stoff och stil, och i ryggen sitter ett 55cm långt osynligt blixtlås. Klänningen är ofodrad eftersom den är tänkt att bäras till bara ben eller trekvartslånga leggings som på bilderna här. Både halsringning och ärmhål har infordringar.

Från början hade jag tänkt mig en kort ärm i samma tyg som livet, men eftersom originalmönstrets ärm var för trång tänkte jag istället sy dit en ärm i grön trikå som fanns hemma. Men till slut bestämde jag mig för att behålla klänningen ärmlös och istället ha en liten kofta till. Den här i cerise kommer från Lindex och fyller alldeles utmärkt sitt syfte.

Igår blev solklänningen utan ärmar färdig. Röd elefantinterlock som jag haft liggande sen förra våren tror jag, och mönster på trikåklänning från Ottobre 2 2007 - ett enligt mig riktigt bra nummer för sommarkläder (till skillnad från årets som för mig kändes som en riktig nitlott, med undantag för hattmodellerna, men det hjälper ju inte mycket om man har barn som totalvägrar allt vad huvudbonader heter efter mars månad).

Klänningen är enkel att sy och jag har följt mönster och beskrivning, med enda skillnaden att jag rynkat kjolvåden med genomskinlig elastisk resår, vilket gör att plagget inte töjer sig vid användning.

Sedan tidigare finns det en färdig sommarklänning i garderoben. (Ni ser väl elefanten? Alltså inte den på tyget, utan den andra.) Den för sommaren givna singoallan efter Ulla Welinders mönster i Sy og strik børnetøj 0-3 år (förmodligen sista året jag använder den boken då jag nu är på den största storleken). Djungeltyget från JNY beställdes samtidigt med lite rosa vågade ränder. Den här singoallan ska få (köpta eller hemsydda) röda tajts till.

Dessutom hade jag två t-tröjor utklippta, och dessa är nu ihopsydda och provade till alla inblandades belåtenhet. Mönster på t-tröja från ottobre 4 2004. Tygerna var rester från andra projekt, för jag försöker verkligen sy upp av det jag har hemma. Och det som finns hemma är framförallt barntyger, vilket är ett litet problem nu när jag vill sy till mig själv. Samtidigt kan man inte ha ett lager vuxentyger hemma på samma sätt som jag har och har haft med barntyg, det krävs ju så mycket större mängder när man syr till sig själv, långärmad tröja eller blus en livlängd och en ärmlängd (beroende på bredd på tyget, modell och storlek), kjol kan få plats på ungefär samma längd som kjolen man ska sy om man inte behöver ta hänsyn till lugg eller envägsmönster, byxor … Ja, det krävs helt enkelt mer att ta hänyn till. För att inte tala om hur svårt det är att hitta snygga tyger till sig själv, och jag som tyckte det var svårt att hitta roliga barntyger när jag bärjade sy för tre år sedan, det var ju en “barnlek” jämfört med det här!

Trots svårigheterna att hitta tyg till mig själv har jag varit och köpt material till mig egen sommaklänning, och tyget snurrar just nu i tvättmaskinen. Tack till era kommentarer för hjälpen med passningen av mönstret! Jag har tagit in lite i mittbaksömmen och dessutom lagt till insnitt för bättre passform. Ärmen har naturligtvis en hög ärmkulle, och jag ska prova på att plana ut den vid ett senare tillfälle. Den här gången blir det nog en ärm i trikå, om jag inte väljer att trots allt göra klänningen ärmlös - jag kan inte riktigt bestämma mig.