Ett Tu Tre

- syblogg om barn- och damklÀder
ï»ż
  • .: VĂ€lkommen till min syblogg :.

    Jag heter Sara och du har hittat till min syblogg. HÀr hittar du sÄnt som jag syr till mig sjÀlv och mina barn; Àldsta dottern, sonen och yngsta dottern. Jag hoppas att min syblogg kan vara en inspiration till dig sÄsom andra sybloggar var och fortfarande Àr en inspiration till mig.
  • Besök Ă€ven Sybloggar

    med forum och lÀnkar till andra sybloggar och sysidor
  • Hur vet jag om det passar? Del 2

    Posted By Ett Tu Tre on March 6, 2010

    Dags att kasta in handduken? Ge upp? ErkÀnna sig besegrad? Ja, det Àr sÄ det kÀnns just nu. Hur svÄrt kan det vara att fÄ en enkel trikÄmodell att sitta nÄgorlunda hyfsat. Jag lider inte av nÄgra större kroppsliga defekter som omöjliggör normal passform pÄ klÀder - och ÀndÄ kÀnns det helt omöjligt. Det har gÄtt troll i detta klÀnningprojekt, och det beror pÄ flera saker. (Om du har missat det kan du lÀsa om mina första försök i inlÀgget hÀr.)

    Jag vĂ€ntade pĂ„ rĂ€tt tyg, som jag bestĂ€llt frĂ„n MG-tyger, mörkbrun och grön viskostrikĂ„. Ett paket anlĂ€nde rĂ€tt sĂ„ snart och jag kunde packa upp en snygg mörkbrun viskostrikĂ„ och … vĂ„rgrön velour … hmm inte riktigt vad jag vĂ€ntat mig, definitivt inte vad som passade till modellen jag skulle sy. Velouren skickades tillbaka och veckan efter kom ett nytt paket i brevlĂ„dan, ett jĂ€ttesnyggt grönt trikĂ„tyg, som inte alls kĂ€nns pĂ„ samma sĂ€tt som den bruna viskosen. Faktum Ă€r att det gröna trikĂ„tyget kĂ€nns mer som bomullstrikĂ„, och uppför sig pĂ„ ungefĂ€r samma sĂ€tt. Jag Ă€r ingen tygexpert och inser att det finns olika kvaliteter pĂ„ tyg, men min erfarenhet hittills av just viskostyger Ă€r att de Ă€r tunga, vilket ger ett snyggt fall pĂ„ t.ex. toppar, och att de blir strĂ€va och lite hĂ„rda i vĂ„tt tillstĂ€nd. Det gröna trikĂ„tyget i det andra paketet har inget fall alls, och förblir mjukt efter tvĂ€tt. Vid det laget inser jag att jag borde gjort som vanligt, dvs kört ut till Stoff och stil (det Ă€r bara det att dĂ„ kommer jag hem med en hel del andra tyger utöver de jag hade planerat att köpa frĂ„n första början) alternativt skickat efter tygprover (fast jag tycker att det Ă€r jĂ€ttesvĂ„rt att avgöra kvalitet utifrĂ„n en pytteliten provbit). Vilka Ă€r era erfarenheter av viskostrikĂ„?

    Mot bÀttre vetande bestÀmde jag mig för att ÀndÄ sy underklÀnningen i det gröna tyget, det gjorde sig nÀmligen mycket bra mot tunikan som dÄ var nÀstan fÀrdig. MönsterförÀndringarna till underklÀnningen i stl 38 behöll jag och överförde till stl 36, alltsÄ har jag minskat ca 2 cm pÄ livlÀngden mitt fram. Det Àr inte mÄnga sömmar som behövs för den enkla underklÀnningen, hittills har jag sytt ihop liv och fÄlldelar och sidsömmar, ÄterstÄr fÄllning. Fast jag planerar att förse Àrmringning och halsringning med muddrullÄ istÀllet för att bara vika och fÄlla. Troligen kommer jag aldrig att komma sÄ lÄngt. Efter att ha testat den som underklÀnning till tunikan inser jag att jag aldrig kommer att anvÀnda dem tillsammans. Till och med i stl 36 (och jag Àr normalt stl 40 nertill) har modellen alldeles för mycket tyg och det i kombination med ett tyg som saknar tyngd och fall blir bara bylsigt pÄ ett stÀlle dÀr jag behöver det som allra minst. Inte ens efter att ha klippt bort och sytt in sidsömmarna pÄ fÄlldelen kÀnns det ok att ha plaggen tillsammans. Möjligen gÄr det att anvÀnda underklÀnningen som ett enkelt strandplagg till sommaren, men bara möjligen.

    Tunikan Àr ett kapitel för sig den ocksÄ. Efter en kommentar frÄn Efwa/Medeas vÀrld bestÀmde jag mig för att rita om mönstret i stl 36 och det var den storleken jag sydde tunikan efter. Jag tror att jag hade kunnat sy modellen i stl 32 (som ju inte finns pÄ mönsterarket) och den skulle ÀndÄ kÀnnas för stor. SkÀrningslinjen mot frÀmre vÄden hamnade lÄngt under bysten trots att  jag redan hade minskat livlÀngden pÄ omlottdelarna mitt fram. NÀr jag provade tunikan (innan sidsömmar och Àrmar var pÄsydda) insÄg jag att det behövdes drastiska förÀndringar för att den överhuvudtaget skulle bli anvÀndbar. PÄ frihand klippte jag bort sömmen med framilonband och allt mellan överdel och vÄd bÄde bak och fram, sedan lade jag de bÄda omlottdelarna över varandra och klippte bort ett par centimeter tyg till i nederkanten. PÄ med nytt framilonband (som den hÀr gÄngen följde mitt mÄtt inte det i mönstret rekommenderade), sydde pÄ frÀmre och bakre vÄd och kÀnde att det fick duga. NÄgra stygn för hand i den övre delen dÀr omlottstycken möter varandra kommer att hÄlla tyget pÄ plats. Sen sidsömmarna och Àrmarna, och de senare har jag sytt in och ÀndÄ Àr de minst sagt löst sittande.

    ModfĂ€lld Ă€r rĂ€tt ord för att beskriva hur jag kĂ€nde mig, men sĂ„ lĂ€ste jag Cecilias/Busiga barns kommentar om hur hon ocksĂ„ hade sytt underklĂ€nningen till den hĂ€r modellen, och trots helt andra kroppsliga förutsĂ€ttningar Ă€ndĂ„ fĂ„tt en pĂ„se under bysten, sĂ„ kĂ€nde jag att det kanske Ă€r sjĂ€lva mönstret det Ă€r fel pĂ„, inte min kropp eller min förmĂ„ga att sy. Dags att ta en paus frĂ„n klĂ€nningen frĂ„n H***etet …

    … och istĂ€llet sy raglantröjan i rosa och brunt som jag planerat till min cargobyxor. Den restade rosa jerseyn frĂ„n JNY hade kommit, en bit brun jersey hade jag kvar sedan tidigare. Ett raglanmönster fanns i mina lĂ„dor, inte helt perfekt men det borde funka (alltsĂ„, lĂ€rdom hĂ€r -Ă€r det inte helt perfekt Ă€ndrĂ„ det eller sluta anvĂ€nda det!) Snabbt klippa,  sy, prova - nĂ„t mĂ„ste jag vĂ€l Ă€ndĂ„ kunna lyckas med. Arghh, Ă€rmarna Ă€r för tajta, eller jerseyn för fast i sin stickning för den hĂ€r modellen (som jag sydde i stl 38, Ottobre 5 2007) och halsringningen sitter inte snyggt, och just det, det var ju det jag inte gillade första gĂ„ngen jag sydde modellen. Nu var min bruna jerey slut,  och jag ville fortfarande ha en rosa och brun raglan till mina nya byxor. Återstod interlock. Fram med ett nytt mönster, Sew U Homestretch (Wendy Mullin) stl xs och vissa förĂ€ndringar i sidsömmen, lite kurvigare, lite lĂ€ngre, lite rundad linje över höften. Modellen Ă€r vidare i passformen Ă€n Ottobremönstret och interlocken betydligt mjukare och töjbarare Ă€n jerseyn. Det fĂ€rdiga resultatet blev en tröja med snĂ€v halsringning, som jag ringade ur och sydde om. Tröjan Ă€r mjuk och skön, ett riktigt vardagsplagg, och vĂ€ldigt, vĂ€ldigt rosa! Jag har haft den till cargobyxorna, som jag förövrigt stortrivs i och funderar pĂ„ att sy ytterligare ett par i en annan fĂ€rg.

    FrÄgan som ÄterstÄr Àr om det Àr vÀrt att köpa nytt viskostyg i den tunga kvalitet som jag gillar och försöka avsluta tunika-klÀnningen, eller om det verkligen Àr lÀge att ge upp?

    Som en bakelse

    Posted By Ett Tu Tre on February 26, 2010

    Jag sprang pĂ„ ett vĂ€lbevarat spjĂ€lsĂ€ngspĂ„slakan med John Blund pĂ„ brun botten pĂ„ min lokala secondhandbutik. Det Ă€r inte sĂ„ ofta jag syr i den sortens tyger, men det gick ju bara inte att lĂ„ta pĂ„slakanet ligga kvar. Och nu har det fĂ„tt utgöra grunden i en ny blus till yngsta dottern. De andra tygerna Ă€r en “rosa och brun”-smĂ„rutig bomullsrest (frĂ„n ett av mina blusprojekt i höstas) och en gammal Ikeaduk i gammelrosa med vita prickar frĂ„n secondhand. Delar av den gammelrosa duken var redan hopsydd och pressad till 2,5 cm bred snedslĂ„ och det Ă€r den fĂ€rdig snedslĂ„n som fĂ„tt agera dekorband. De mjölkiga knapparna hittade jag i en av mina knappburkar. Visst ser hon ut som en riktig bakelse i den hĂ€r blusen?!

    Modellen kommer frÄn Ottobre 6 2009. Redan nÀr tidningen kom i höstas vet jag att jag fastnade för modellen, men sköt den Ät sidan av flera anledningar. En - modellen var för kraftigare barn. En annan - vÀvda tyger Àr ingen stor favorit hÀr hemma varken hos mig eller hos barnen. Men nu har jag sett den hÀr eller liknande modeller pÄ ett par olika stÀllen runt om pÄ webben, bÄde bloggar och syforum (ingen nÀmnd, ingen glömd).

    Jag har sytt en stl 98 med enda förÀndringen en liten förlÀngning motsvarande stl 104/110 (minns inte lÀngre vilken linje jag följde och har naturligtvis inte skrivit upp det) av fÄllstycket. 98:an Àr den storlek jag vanligtvis syr till yngsta dottern och Àven om hon Àr en rÀtt stadig treÄring (i alla fall i jÀmförelse med de Àldre syskonen vid samma Älder) sÄ matchar hon inte Ottobres mÄttabell för kraftigare barn, tvÀrtom följer hon vÀldigt bra deras normalmÄtt. Att göra mönstret smalare skulle innebÀra att det blir svÄrt att fÄ pÄ och av blusen, men för att slippa ett allt för yvigt plagg sydde jag in knytband i sidorna. Blusen innebar en del smÄpyssel, böjda kanter som ska jackas, ok som ska passas och sys ihop, och sÄ framförallt all denna rynkning med rynktrÄdar (ett pillgöra som jag verkligen avskyr, men jag har ont om silikonresÄr och behöver det lilla jag har till mitt eget klÀnningprojekt). Alla smÄdelar som tar tid, sÄ nÀr jag egentligen skulle sy knapphÄl i manchetterna för att kunna anvÀnda samma sorts knappar i Àrmsluten som pÄ oket mitt fram gav jag upp och bankade i nÄgra tryckknappar istÀllet. Sen visar det sig att hon inte hade behövt nÄgra manchetter alls eftersom hennes hÀnder lÀtt glider igenom Àrmöppningen i alla fall.

    Hur vet jag om det passar?

    Posted By Ett Tu Tre on February 22, 2010

    I en kommentar till inlÀgget om cargobyxorna fick jag frÄgan hur man kan veta om en modell passar. I butiker kan man prova, jÀmföra mellan olika storlekar och flera olika modeller, och ÀndÄ brukar det vara sÄ att det mesta som man tagit med sig in i provrummet hÀngs tillbaka nÀr man Àr fÀrdig och man fortsÀtter till nÀsta butik med förhoppningen att dÀr finns nÄgot som sitter bra pÄ den kropp man har.

    NÀr man syr Àr det inte riktigt lika enkelt och en hel del slantar (tyg) hamnar raka vÀgen ner i skrÀpkorgen. Ibland Àr passformen helt Ät fanders, trots att man har mÀtt och följt mönstrets mÄttabell, andra gÄnger visar det sig att det trots allt inte var ens egen stil hur snygggt det Àn sÄg ut pÄ mönsterritningen. Och har ni upplevt hur ett supersnyggt tyg i tygbutiken blir ett mindre supersnyggt fÀrdigt plagg? Delvis handlar det om att kÀnna sig sjÀlv. Vem Àr jag? Vad trivs jag i? Hur ser min kropp ut och vad vill jag lyfta fram och vad vill jag helst gömma undan?

    Jag anvĂ€nder till mer Ă€n 90% byxor och trikĂ„toppar - alltsĂ„ Ă€r det det jag borde sy. Jag har smala axlar och liten byst (en bra bh kan hjĂ€lpa till, men Ă„stadkommer inga verkliga underverk). De flesta mönster Ă€r ritade för B-kupor, sĂ„ dĂ€r behövs oftast lite justeringar - hur kommer det sig att alla sysidor pĂ„ nĂ€tet, alla instruktionsböcker har förklaringar pĂ„ hur man anpassar mönster för större byst, men inte för det motsatta problemet? DĂ„ Ă€r trikĂ„ lĂ€tt att jobba med, mycket lĂ€ttare Ă€n att fĂ„ ett plagg i vĂ€vt tyg att sitta snyggt utan att pösa tomt. Dessutom har jag breda höster och smal midja - överdelar och klĂ€nningar med rak passform passar inte min kroppstyp. Jag vill Ă„ ena sidan helst markera midjan eftersom det annars Ă€r stor risk för gravidlook - och efter tre graviditeter Ă€r det det sista man vill att folk ska tro om en. Å andra sidan fĂ„r plagget inte sitta för tajt eftersom brist pĂ„ trĂ€ning har gjort sitt (japp, jag skyller fortfarande pĂ„ de tre graviditeterna fast jag vet vad som egentligen borde göras … suck …) Och lĂ„ren, ja , dem behöver vi inte ens nĂ€mna - helst ska de inte synas heller, inget kortkort för mig, tack!

    Baserat pÄ min egen utvÀrdering Àr modell 11 frÄn Ottobre dam (nr 2 2010) inte min modell eller stil, ÀndÄ har jag bestÀmt att det ska bli en sÄn för min del. Jag gillar det faktum att den bestÄr av tvÄ delar, underklÀnning och tunika, och jag gillar att den Àr i trikÄ - anvÀnd, tvÀtta, torka, anvÀnd igen - ingen trÄkig strykning att ta hÀnsyn till. Jag ritade av min storlek (38) baserat pÄ bystmÄtt och tÀnkte att jag kan alltid öka vidden över höfterna genom att klippa sömsmÄnen mer generöst Àn vad jag brukar. Jag tÀnker mig den med tajts och stövlar till för att kunna anvÀndas pÄ jobb. SÄ redan innan jag ritat av mönsterdelarna insÄg jag att sÄvÀl klÀnning som tunika behöver förlÀngas och jag beslutade mig för att göra en förlÀngning genom att lÀgga till lÀngd i slutet av fÄlldelen (alternativet Àr att klippa och dra isÀr mönsterdelen, och pÄ sÄ sÀtt behÄlla den ursprungliga vidden i plagget). Och eftersom jag vÀntar pÄ tyg till plagget bestÀmde jag mig för att testsy i nÄgot slag billig polyestertrikÄ som fanns hemma. Och sÄ hÀr i efterhand kan jag ju sÀga att det var tur att jag testsydde!

    Det Àr bara sjÀlva underklÀnningen jag har testsytt (Àn sÄ lÀnge). SjÀlva sömnaden Àr inte svÄr pÄ nÄgot vis. Först ska man sy pÄ framilonband (lastin/genomskinlig resÄr) pÄ fram och bakstyckets skÀrningssömmar (kanten som sys ihop mot fÄllen senare). LÀngden pÄ framilonbandet ska mÀtas mot fÄllstycket - det gjorde jag och det slutade med ett liv som satt alldeles för löst under bysten (dÀr jag mÀter 76 cm). Framilonbandet mÄste vara minst ett par centimeter kortare Àn fÄlldelen. Jag har sytt in och sytt in flera centimeter pÄ varje sida nÀr jag overlockade ihop sidsömmarna. Till min lilla byst fick jag ocksÄ alldeles för mycket tyg, som hÀngde som en liten pÄse, mitt fram pÄ livet. Om man ser pÄ mönsterdel 1 sÄ syns det att skÀrningen Àr rundad och dippar mer mitt fram Àn mot sidorna, men jag vill inte ha en tom tygpÄse mellan brösten sÄ jag mÄste minska pÄ dippningen för att fÄ bort överskottstyget. En och en halv till tvÄ centimeter bort borde fÄ bukt med de vÀrsta pÄssymtomen.

    FrĂ€mre och bakre fĂ„ll har jag förlĂ€ngt totalt 7,5 cm med avsikt att göra fĂ„llen 2,5cm bred. NĂ€r jag nu har sytt ihop klĂ€nningen och provat den pĂ„ inser jag att jag vill behĂ„lla alla de tillagda centimetrarna och istĂ€llet mĂ„ste lĂ€gga pĂ„ ytterligare för att kunna fĂ„lla plagget. I det hĂ€r plagget Ă€r frĂ€mre fĂ„llen mittfram dryga fem cm lĂ€ngre Ă€n vad bakre fĂ„llen Ă€r mitt bak. Sidsömmarna Ă€r alltsĂ„ lika lĂ„nga men inte mittlĂ€ngden - nĂ„gon som vet varför? Skillnaden minskar nĂ€r jag har klĂ€nningen pĂ„ mig, men jag tycker inte det försvinner helt. Det Ă€r nog nĂ„got som jag behöver Ă„tgĂ€rda nĂ€r jag syr i det “riktiga” tyget. DĂ€remot behöver jag inte lĂ€gga till extra vidd över höfterna dĂ€r finns redan rikligt.

    AlltsÄ vet jag vid det hÀr laget att den inte passar sÄ bra som jag vill att den ska göra. Förmodligen hÀnger det ihop med att jag föredrar en snÀvare passform bÄde över och under bysten Àn vad modellen egentligen Àr designad för. Men jag gillar plaggets enkelhet och sÄvÀl halsringningen som Àrmringningen Àr jÀttesnygg och det blir fint att visa fram i riktigt fint högsommarvÀder sÄ smÄningom.

    FrÄgan kvarstÄr dock om en 38:a blir bra med de förÀndringar som jag har kommit fram till, eller om jag helt enkelt borde testsy en mindre storlek? Och den Ànnu större frÄgan Àr om tunikan som hör till Àr designad med Ànnu mer rörelsevidd? I sÄ fall mÄste jag verkligen testsy den ocksÄ sÄ att jag vet att tunikan fÄr den passform jag vill att den ska ha!

    TillÀgg efter bollibompa och nattning av yngsta dottern:

    Under tiden som jag skrivit det hÀr inlÀgget har jag grunnat pÄ storleksval och önskad passform, och ocksÄ tagit fram mÄttbandet och mÀtt omkretsen pÄ den övre fÄlldelen som möter livstycket. NÀr jag ser resultatet Àr jag inte ett dugg förvÄnad över mitt tidigare missnöje. Jag fÄr omkretsen under bysten till 87 cm, jÀmför det med mitt eget mÄtt pÄ 76 cm och min önskan om kroppsnÀra passform sÄ förstÄr ni att resultatet inte kan bli annat Àn otillfredstÀllande. Naturligtvis borde jag ha kontrollmÀtt redan innan jag ritade av mönstret, eller Ätminstone innan jag klippte till framilonbanden, men det gjorde jag inte. NÀsta gÄng kommer jag att klippa framilonbandet efter mina egna mÄtt - dÄ fÄr jag förhoppningsvis ett under bysten mer Ätsittande plagg och till pÄ köpet fÄr jag mer rynk i livet framtill, nÄgot som jag saknade i testplagget.

    Svaret pĂ„ inlĂ€ggets rubrik Ă€r alltsĂ„ - man vet inte om det passar, man mĂ„ste testsy, eller chansa! SjĂ€lv brukar jag chansa …

    För anvÀndning i köket

    Posted By Ett Tu Tre on February 21, 2010

     

    Före jul sydde jag en liten julklapp till min brors sambo, nÀr jag var fÀrdig tog jag nÄgra bilder och sen glömde jag bort att blogga om det. NÀr jag gick igenom de gamla bilderna upptÀckte jag vad jag glömt bort och det vill jag kompensera nu.

    Min brors sambo gillar att baka bröd sÄ hon fick ett helt brödset kan man sÀga. Ett förklÀde, en brödkorg och boken Bröd frÄn Brunkebergs bageri. Tyget kommer frÄn Stoff och stil, mönster till förklÀde Ottobre 4 2004 stl 170 cl, fungerar Àven till vuxna, och mönster till brödkorgen har jag gjort sjÀlv.

    Jag hoppas att det har kommit till anvÀndning,och att recepten pÄ bröd i boken var goda - de sÄg goda ut i alla fall.

    För övrigt sĂ„ syr jag lite (mest tröjor) och planerar vad jag vill/ska sy (kjolar, blusar, klĂ€nningar …) en hel massa. BlogginlĂ€gg med bilder kommer efterhand som jag hinner med.

    Det Àr Robin Hood jag vill ha!

    Posted By Ett Tu Tre on February 14, 2010

    Ja, den hĂ€r tunikan för onekligen tankarna till Robin Hood, den tecknade versionen alltsĂ„. Åtminstone hos mig och maken. Men hon, Ă€ldsta dottern, har sjĂ€lv valt fĂ€rg pĂ„ velouren och verkar tĂ€mligen tillfreds med resultatet. Att hon gillar grönt kanske man förstĂ„r nĂ€r man ser tunikan. ÅterstĂ„r att se om hon verkligen har den pĂ„ sig till skolan imorgon.

    Mönstret Àr frÄn Ottobre 1 2010, det numret innehÄller en del snygga modeller till lite Àldre barn, bÄde pojkar och flickor, medan jag dÀremot tyckte att modellerna i mindre storlekar var lite trista. Jag har sytt en stl 140 till Àldsta dottern som drar 146/152 i köpeklÀder, det brukar funka - Àn sÄ lÀnge har hon inte velat prova det fÀrdiga plagget pÄ. Tyget Àr kraftigt grön velour frÄn Stoff och stil (sÄ skulle den bli hÀngande i garderoben Àr det inte hela vÀrlden, inga förmögenheter har lagts pÄ tyget). Mudden Àr Àrtgrön stretchjersey frÄn samma stÀlle som velouren och i ljuset i kÀllaren, dÀr jag sitter och syr, var nyansskillnaden inte sÄ stor som den senare blev nÀr jag fotograferade i det kalla lite grÄblÄ vinterljuset som rÄder just nu nÀr solen gömmer sig bakom en helgrÄ himmel. Jag ville ha plagget enfÀrgat eftersom det dÄ Àr lÀttare att ha bÄde mönstrade och avvikande enfÀrgade tröjor under.

    NĂ€r tunikan var nĂ€stan fĂ€rdig kom yngsta dottern in i syrummet och undrade vem jag sydde till. Tydligen var hon inte nöjd med svaret för hon förklarade karskt: “Den Ă€r för liten för H*****!” Och sĂ„ fortsattte hon: “Jag kan ha den istĂ€llet.”

    VÄrutmaningen - byxor

    Posted By Ett Tu Tre on February 9, 2010

    I helgen tog jag tag i de bruna cargobyxorna som pÄbörjades för flera veckor sedan, och i söndagskvÀll var de fÀrdiga. Maken har tagit bilderna, men tyvÀrr blir de inte sÄ bra i dÄlig inomhusbelysning och nattsvart ute - men det Àr svÄrt att Ästadkomma bÀttre nÀr man jobbar lÄnga dagar och kommer hem sent pÄ kvÀllarna.

    I alla fall har jag gjort ett par byxor i cargomodell till min vĂ„rgarderob - jag har sagt det förut, men kan upprepas - min stil Ă€r i allra högsta grad vardaglig. Jobb pĂ„ kommunal skola ger oftast full valfrihet för personalen vad gĂ€ller klĂ€dstil, och hemma Ă€r det inte ofta det blir tillfĂ€lle att klĂ€ upp sig. BekvĂ€mlighet kommer frĂ€mt, och dĂ€refter bekvĂ€mlighet, men det Ă€r klart det gör ju inget om klĂ€derna Ă€r snygga ocksĂ„ …

    Byxmodellen kommer frÄn Ottobre nr 5 2008 och Àr i tidningen vadlÄng, och jag förlÀngde byxbenet med 20 cm nÀr jag ritade av mönstret. Vid klippningen lade jag till ca 4 cm sömsmÄn i nederkant för fÄllen. I fÀrdigt skick har beninnerlÀngden blivit 83 cm (jag har förhÄllandevis korta ben) och pöset Ästadkoms av ett resÄrband inuti benfÄllen. ResÄren dras Ät med snörstopp pÄ byxfÄllens avigsida och överflödet av resÄren kan fÀstas upp med en tryckknappsknÀppt tamp lite högre upp i byxbenet. Utöver dessa förÀndringar har jag följt mönstret och valt storlek efter mitt stussmÄtt.

    Tyget Àr mörkbrun bomullstwill frÄn Stoff och stil, sÄ det kommer nog att skrynkla en del. Stickningar Àr sydda med brun sytrÄd och knapparna till bakfickorna och sidfickorna Àr matt svarta. Bakfickorna Àr sydda med dekorativa veck, vilket syns dÄligt pÄ bilderna men som Àr snyggt om man ser dem pÄ riktigt. BÄde bak- och sidfickor Àr försedda med lock.

    Bakre oken och midjelinnningen Àr formsydd och midjan som nÄr upp till naveln sitter betydligt högre Àn vad jag Àr van vid frÄn mina vanliga jeans. Det tog mig lÄng tid att vÀnja mig vid en lÀgre midja nÀr det blev populÀrt och nu kommer det antagligen att ta lite tid igen för att vÀnja tillbaka sig till den högre midjan, men jag gillar dessa byxor och vill kunna anvÀnda dem nÀr vÀdret blir lite mildare.

    VÀrt att notera Àr att jag letade förgÀves efter markering till benfickornas placering pÄ mönstret, och jag letade i flera omgÄngar med flera dagars mellanrum, sÄ jag antar att de saknas pÄ mönsterarket. PÄ mina byxor (stl 40) placerade jag benfickorna 37 cm ner pÄ frambyxans mönsterdel och placerade ficklocket tvÄ centimeter ovanför sjÀlva fickan.

    Till de hÀr byxorna tÀnker jag mig en lÄngÀrmad raglan i rosa och brunt, och nÄgra kortÀrmade toppar vid riktigt varmt vÄrvÀder.

    IstÀllet för ett par byxor - ett bebisset

    Posted By Ett Tu Tre on February 4, 2010

    Ja, istÀllet för att ta tag i de bruna cargobyxorna som jag pÄbörjade för ett par veckor sedan till mig sjÀlv, sÄ har jag roat mig med klÀdsömnad i mindre format under helgen som gÄtt. Det Àr inte ofta jag syr i bebisstorlekar, och det hÀr var riktigt roligt:

    Ett bebisset i stl 62, byxa/overall och body i “boxer”-modell frĂ„n Ottobre 6 2009 och babyhjĂ€lm i mönster frĂ„n Ottobre 5 2006. Tyger fanns hemma, ja det gula/röda kanintyget kĂ€nner vĂ€l alla igen, soligt och varmt och mjukt och utmĂ€rkt bebismönster, röd mudd frĂ„n Stoff och stil och röd lite kraftigare stretchfrottĂ© frĂ„n samma stĂ€lle. Dragkejan i byxdressen kommer frĂ„n secondhand, och var nĂ„gon centimer kortare Ă€n vad den skulle vara - det Ă€r dĂ€rför som den inte gĂ„r hela vĂ€gen upp utan slutar precis före muddkanten, jag övervĂ€ger att sĂ€tta en liten hyska i muddkanten istĂ€llet, eller sĂ„ lĂ„ter jag det vara som det Ă€r nu. Det blev tvĂ„ hjĂ€lmmössor av spillbitarna som blev över nĂ€r jag klippte ut de övriga mönsterdelarna. Den enfĂ€rgade röda frottĂ©mössan Ă€r nog lite större eftersom jag anvĂ€nde gul interlock och inte mudd till kantbanden.

    BÀsta mössan och en nybliven treÄring

    Posted By Ett Tu Tre on January 31, 2010

    Hösten 2007 sydde jag tre balaklavor/elefanthuvor/vÀpnarluvor till mina barn och de var vÀldigt uppskattade. Sonen anvÀnder fortfarande sin flitigt, medan bÄde yngsta och Àldsta dottern har vÀxt ifrÄn sina. NÀr sÄ sonen plockade fram sin nÄn gÄng före jul ville yngsta dottern ocksÄ ha en och jag lovade att sy till henne.

    Det dröjde till dagen före dagisstart efter jullovet innan jag kom till skott, och dottern ville vara med. Hon har valt tyg till drakkammen och suttit i knÀet medan vi sydde - och hon Àr nöjd med reslutatet.

    Mönster till huvan kommer frÄn BarnklÀder - sy och sticka till barn 0-3 Är av Hanne och Sofie Meedom (alltsÄ den gamla utgÄvan frÄn 1998). Drakkammen har jag gjort sjÀlv pÄ frihand. Yttertyget Àr fleece frÄn gömmorna och inuti Àr mössan fodrad med tjock rosa traderatrikÄ sÄ den Àr rejÀlt varm.

    Mössan har blivit mycket anvÀnd eftersom SkÄne upplever en av de kallare och snörikare vintrarna Àn pÄ mycket lÀnge. Och idag den siste januari fyllde mössans nya Àgare  hela tre Är och det firades med grÀddtÄrta och chokladkaka, som hon och jag bakat tillsammans. Helt otroligt att tre hela Är redan har gÄtt - min bebis Àr inte bara pÄ vÀg att bli stor - hon Àr stor, och kompetent, och tycker sjÀlv att hon kan gÄ pÄ skola (istÀllet för dagis) precis som sina storasyskon. Hipp hipp hurra för dig min stora lilla tjej!

    En tunika i velour

    Posted By Ett Tu Tre on January 25, 2010

    Jag försöker sy upp lite av mitt tygförrÄd, Àven fintygerna. Den blommiga Andersson och Hjalmarsson-velouren Àr verkligen ett av mina fintyger, inköpt förra vÄren, det hÀr ljusblÄ med Àldsta dottern i Ätanke. Tyget landade i brevlÄdan, jag tvÀttade och tumlade, vek ihop och lade undan - för att sparas till nÄgot speciellt tillfÀlle - inget mer hÀnde. Kan tillÀggas att jag har en hel del tyg som vÀntar pÄ nÄgot speciellt tillfÀlle, och det förblir allt som oftast liggande. DÀrför kÀnde jag att nu syr jag Àvenomdet inte Àr speciellt.

    Tunikamönster frÄn senaste Ottobrenumret sÄg kul ut, sÄ det var redan avritat och utklippt i stl 140. Och för en gÄngs skull gick sömnaden som pÄ rÀls. Allting stÀmde, mönsterdelarna passade toppenfint ihop, rynkningarna med framilonband blev genomgÄende jÀmna och snygga, maskinerna spann och jag tyckte att det blev fint.

    Men om man syr till tioĂ„ringar sĂ„ bör man frĂ„ga innan man klipper i nĂ„got tyg, sĂ€rskilt tyg av den lite dyrare sorten. för Ă€ven om tunikan passar fint, förutom de nĂ„got lĂ„nga Ă€rmarna, pĂ„ Ă€ldsta dottern anser hon att tyget Ă€r “konstigt” och tunikan fĂ„r vara för hemmabruk endast!

    Och det Ă€r klart att gĂ„r man till skolan i den hĂ€r tunikan sĂ„ sticker man ut lite. Och kanske att tyget Ă€r lite barnsligt?! Men det Ă€r ju samtidigt sĂ„ himla fint. Och yngsta dottern har krĂ€vt en likadan “klĂ€nning”, men det rĂ€cker nog inte restbitarna till, men jag har ju en del rosablommig velour ocksĂ„ - för nĂ„got speciellt tillfĂ€lle!

     NÀsta gÄng ska jag frÄga Àldsta dottern om samtycke innan jag klipper i mina fintyger.

    SÄ ser det ut pÄ

    Posted By Ett Tu Tre on January 24, 2010

    Att se klÀder hÀnga pÄ galgar eller ligga pÄ golv i all Àra, men allra roligast Àr ÀndÄ att fÄ se hur plagget sitter pÄ sin verklige bÀrare. SÄ hÀr kommer tvÄ livebilder. Först min mor i koftan som jag sydde till henne:

    Och hÀr en bild pÄ hur den rosa polotröjan sitter vid anvÀndning: